Innan det är försent

Den dag när beslutet om skyddsjakt på Kynnavargen kom,

var en sorgens och skammens dag för oss som bor i södra Sverige.

Kynnavargen är en genetiskt frisk tik, som vandrat hit från Norge. Hon har visat att hon vill bilda ett revir i södra Småland-norra Skåne och hon har tålmodigt väntat på en partner. Det är ovanligt att en tik vandrar så långt. Hon har varit här sedan i maj 2011 och någon gång under augusti kom de första angreppen på får. Hon hade kommit på att det är lättare att gå in i en fårhage än att jaga rådjur och älgar. Detta är ett fullt naturligt beteende för ett rovdjur som varg. Vad gör nu myndigheterna? Ja, de ersätter de rivna fåren och betalar stängsel till de drabbade gårdarna. Men övriga gårdar då? När nästa varg kommer har de fortfarande inga rovdjursavvisande stängsel, trots att alla måste inse att stängsling av fårhagar i området är brådskande.

Frågan om skyddsjakt på Kynnavargen har avgjorts av Naturvårdsverket i strid med riksdagens beslut att vi ska ha varg i landet och att den ska få breda ut sig i sina gamla områden. Då ska den få finnas i Småland och Skåne också. Här finns bara en varg, dessutom en genetiskt värdefull och särskilt skyddsvärd varg. Att den rivit får kan inte vara tillräckligt skäl för skyddsjakt, när man inte gjort några förebyggande insatser. Länsstyrelserna har haft sedan i maj på sig att sätta igång information och stängsling, varför har man inte gjort någonting i den vägen?

Vi ska överhuvudtaget inte diskutera om vi ska ha varg eller inte, för det har riksdagen bestämt att vi ska ha, utan vi ska diskutera HUR vi kan leva med varg och förvalta vargstammen. Och det ska vi göra i enlighet med riksdagens intentioner, att vargen ska få breda ut sig i södra Sverige. Men det är också viktigt att betesdjuren kan finnas kvar och hålla landskapet öppet och därmed bevara den rika biologiska mångfald som finns i hagarna. Det ska inte vara så att befolkningen i Mellansverige ska vara de enda som får leva med både den glädje och de bekymmer som närvaron av stora rovdjur kan innebära. Därför måste Naturvårdsverket och länsstyrelserna i Sydsverige ta itu med frågan hur varg och tamdjur ska kunna existera jämsides. Detta har man lärt sig att hantera i Värmland och Dalarna, och det får vi också lära oss i södra Sverige.

Siv Bildtsén (MP)

Miljöpartiet de Gröna i Simrishamn