En dag

Dina andetag var tunga och mjuka. Jag höll mig för

örat och hörde havets sus ur en snäcka. På städet

smidde jag ljudjärnet och lyssnade efter din himmel.

På ett språk utan skare trädde jag så smultronen på

ditt hårstrå.

Det finns i dig en rispa från ett bortglömt möte med

mig. När det åter skall skymma mot natt ska jag

döpas i havets dopfund.

Öresund glimmar mot mina läppar. Årtullen slår

mot mina tänder. Sältan bländar.

Din puls hamrar mot mörkret och jag undrar vad

du ärnar med mig. Det finns ingenting som är så

viktigt som det enkla och till och med vindflöjeln

är trött i min trädgård.

Det här är en dag som ännu inte sett sin afton... 

Ur Tanketrängsel av Göran Wassby