Raggare

Fenomenet måste ju betraktas som svensk kultur.



De första raggargängen bildades i Stockholm i slutet av 1950-talet. De
mest omskrivna i pressen var The Road Devils. Deras ledarfigur var
Bosse "Gamen" Sandberg (som 1970 startade motortidningen Colorod).
The Road Devils hade skyltar hängandes under den bakre kofångaren,
med texten: The Road Devils, San Fernando, och senare erstattes San Fernando med medlemsnumret. The Road Devils brukade kallas för Vägdjävlarna i pressen. Andra stora raggarklubbar i Stockholm vid
den tiden var, The Car Angels och Teddy Boys Car Club.
Runt 1962 - 1964, så var de första mytomspunna raggarklubbarna borta. Raggarkulturen inspirerades starkt av den amerikanska rock n´roll
-kulturen med stora bilar, brylkräm med mera. Subkulturer som liknar raggarna har funnits i de flesta västeuropeiska länder, men ingenstans
har de varit så livskraftiga som i Sverige, (utom möjligen i Finland, det
land i Europa där det finns flest amerikanska bilar per invånare, och

då främst Åland som har många raggare).

I femtio år har det funnits människor som har skapat en livstil som är

baserat på 1950-talets USA, med det deceniets bilar, musik och klädsel.

Raggar-kulturen finns  alltid återkommande i varje generation sedan

femtio-talet och livsstilen skiljer sig inte särskilt mycket mellan varje

generation. Det är Cruisín med välputsade, kromade slagskepp eller

med sunkiga pilsnerhinkar som förenar raggarna till en mycket stor

folkrörelse som då också genererar all den publik av icke-raggare som

nyfiket följer raggarnas stora festarkväll, med allt vad det innebär.

Så vad du än tycker om raggare, medge att det berör väldigt många

svenskar oavsett om du är raggare eller bara tycker det är kul att se dem.

Det är iallafall helt klart ett vårtecken, när du efter vintern ser de vräkiga

bilarna komma ut på vägarna med sina V8-mullrande motorer och med

bilen fylld av av ett gäng öl-drickande och motor-intresserade människor.

..Vi ses..