det som är perioden mellan vinter och vår. Det är lätt att drömma sig bort till
andra platser. Jag tänker på Malawi som jag och Mys besökte när vi var i Afrika.
Malawi, ett litet fattigt land i sydöstra Afrika, varför besöker man detta land.
Vårt skäl var att besöka vårt fadderbarn och hans familj, i en liten by utanför
Llilongwe. Vägen dit är lång och lite avvikande ifrån svenskens synsätt att resa.
Vi reste i ett sällskap på 20 personer från Kenya till Sydafrika i en ombyggd
lastbil. Vi lämnade våra resenärer i Mzuzu för att därifrån ta oss på egen hand till Llilongwe, en 35 mil lång resa med en full-lastad lokalbuss på dåliga vägar, där vi två är de enda som pratar svenska eller engelska och resten av bussens resenärer talade enbart swahili.
För att uppleva detta, hade vi väntat i Mzuzu i c:a 5 timmar. Våra reseledare hade varnat oss för att lämna gruppen och resa på egen hand. De trodde inte att vi skulle återvända till gruppen 3 dagar senare. De befarade nog att det värsta tänkbara skulle hända oss.
Mitt i natten kom vi fram till ett ödsligt busstorg i Llilongwe, där enbart ivriga
taxichafförer väntade på att få köra resenärerna från denna buss. Vi hoppade
in i en bil där taxichaffören hade en kompis med sig. Det kändes lite kusligt. Vi
visste ju inte om de tänkte råna oss eller om de tänkte köra oss till hotellet.
Hotellpersonalen var förberedd på att vi skulle komma vid den tiden och det stod en man, som väntade på oss. Vad vi inte var förberedda på, var att hans
chef, hotelldirektören, inte litade på sin personal och därför inte hade lämnat
ut våra rumsnycklar till denna vänliga man som tog emot oss mitt i natten.
Vi stod utanför en glasdörr ifrån vårt låsta rum. Trötta efter en lång dag, ville vi bara komma in och lägga oss. Vi hade en viktig dag framför oss. Vi skulle ju
besöka vårt fadderbarns by dagen efter och han som hade nyckeln till vårt rum
låg hemma och sov. Den vänliga mannen försökte ringa sin chef, medan jag
knackade en liten ruta i glasdörren. Vad förvånad den vänliga mannen såg ut,
när han upptäckte att vi höll på att installera oss på vårt rum. Jag svarade honom -: Shit happened and we have to sleep..so good night mr.Handsome man. Förtroendet mellan honom och hans chef blev väl inte bättre, när han
dagen därpå måste förklara den trasiga rutan för sin chef.
Vi kom till den lilla by som vårt fadderbarn bor i och blev bemötta av byns alla ungar, som med glädje och nyfikenhet ropade "mzungos" när vi kom. Mzungo är detsamma som vit man, och till skillnad mot vår motsvarighet "neger" inte är någon form av rasistisk svordom.
Vi hade presenter med till hans familj och byns barn fick ballonger av oss. Vi
blev bjudna på mat i familjens enkla boning. Tiden gick fort i detta besök.
Det är mycket svårt att känslomässigt beskriva den upplevelsen som det innebär att möta sitt fadderbarn och hans familj. Att bli välkomnad och möta
glädjen i deras hem. Att bli bjuden på en enkel men mycket god måltid och få ta del av deras enkla vardag. Att ta del av deras värderingar och jämföra dem med sina egna. Att möta fattiga människor med stolthet och en livsglädje långt ifrån vår matriella värld. Det var dags att lämna byn och resa vidare.
Efter ytterliggare en natt på hotell i Llilongwe, skulle vi återförenas med vår
resgrupp. Vi skulle möta dem 20 mil därifrån. Det blev en kostsam taxi till
Senga bay, dit den ombyggda lastbilen skulle komma, någon gång under dagen.
Framme i Senga bay njöt vi av att bada i Malawisjön, trots att det förekommer
flodhästar och krokodiler i denna sjö. Vi njöt av solnedgången och inväntade
vår grupp och reseledare. Gissa om de blev glada och förvånade, när de såg oss.
..vi ses..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar